FFmpeg är ett multimedia-ramverk som läser, kodar om, filtrerar, klipper, paketerar och strömmar ljud och video. För användaren är det kommandoradsverktyget ffmpeg, med syskonen ffprobe som läser ut metadata ur en fil och ffplay som spelar upp den. Under skalet ligger biblioteken libavcodec för kodekar, libavformat för behållare, libavfilter för filter, libswscale för skalning och färgkonvertering, libswresample för ljudkonvertering, libavdevice för inspelningsenheter och libavutil. Projektet beskriver sig som det ledande multimedia-ramverket och stöder format från gamla arkivband till dagens codecs.
FFmpeg startade 2000; den första revisionen i versionshanteringen är daterad 20 december 2000 och skrevs av Fabrice Bellard. I dag drivs projektet av en utvecklarkrets kring ffmpeg-devel, som ger ut en ny huvudversion ungefär var sjätte månad med punktversioner emellan. Senaste stabila utgåvan är 9.0.2 ”Lei” från 18 september 2026, och 8.1-serien (”Hoare”) underhålls parallellt. Alla utgåvor signeras med PGP, och projektet kör sin egen testsvit FATE på Linux, macOS, Windows, BSD och Solaris.
Licensen är GNU Lesser General Public License 2.1 eller senare. En del valfria delar — bland dem encodern libx264 — ligger under GPL, och bygger man med --enable-gpl gäller GPL för hela paketet. FFmpeg finns inte under några andra villkor, inte heller kommersiella. Den som distribuerar FFmpeg i en produkt måste alltså följa LGPL, vilket i praktiken betyder dynamisk länkning och att källkoden görs tillgänglig.
För en svensk organisation är FFmpeg verktyget som gör återkommande mediabearbetning reproducerbar: batchkonvertering av inspelningar till webbformat, miniatyrbilder, paketering för HLS, normalisering av ljud, klippning utan omkodning och kvalitetskontroll där ffprobe läser ut codec, bitrate och speltid. Det körs headless på en server utan grafiskt gränssnitt, kan anropas från cron och CI, och använder hårdvaruacceleration (VAAPI, NVENC, QSV) när maskinen har stöd för det. I labbet inventerade samma version 528 codecs och 562 filter — det är den bredden som gör FFmpeg till en hubb i en mediekedja i stället för ett enskilt konverteringsprogram.
Priset är att allt styrs från kommandoraden. Det finns inget grafiskt gränssnitt, syntaxen är känslig för fel ordning på parametrarna, och resultatet blir vad codec-inställningarna gör det till. Dokumentationen är omfattande men engelskspråkig, och den som bygger GPL-versionen får GPL:s villkor på köpet.