FLAC står för Free Lossless Audio Codec och komprimerar ljud utan att något sampel ändras — det som packas upp är bit för bit identiskt med originalet. Projektet anger själv att formatet är det enda som samtidigt är icke-proprietärt, fritt från patent, har en öppen referensimplementation, en dokumenterad formatbeskrivning och API samt flera oberoende implementationer.
I en vanlig produktionskedja används FLAC som arkivformat: musiken eller intervjun ligger kvar i FLAC som master, och förlustbärande format som Opus eller Vorbis skapas ur den vid behov. Ett 44,1 kHz stereomaterial på två minuter krymper typiskt till en fjärdedel av WAV-storleken, vilket gör att en hel ljudsamling får plats på samma disk som förut — utan att någon kvalitet förloras.
Formatet beskrivs formellt i RFC 9639, och samma dokument definierar hur FLAC lagras i Ogg- och Matroska-behållare. Kommandoradsverktyget flac kodar, avkodar, testar och analyserar strömmar, och varje fil bär en MD5-signatur av det okuperade ljudet, så att en avkodning kan kontrolleras mot originalet utan att man behöver spara det.
Kodekbiblioteken (libFLAC) ligger under Xiph.Org Foundations BSD-liknande licens, medan vissa program och plugins i distributionen är LGPL eller GPL och dokumentationen är GFDL. Stöd finns i de flesta spelare, operativsystem och mobiltelefoner, och många hårdvaruspelare dekodar FLAC direkt. Svenskt gränssnitt saknas — FLAC är ett format och ett kommandoradsverktyg, inte ett program med meny.
FLAC är förlustfritt och därför alltid större än Opus eller Vorbis vid samma material. För streaming och tal är de formaten bättre val; för arkivering och mastering är FLAC det format som bevarar allt.